Evigt Halvfärdig . (🇸🇪)

Akvarell från 1984 av Lise-Lotte (mamma)

Jag var fem år gammal en varm sommardag i norra Sverige. Efter att ha vandrat i skogen i flera timmar med min familj lade jag mig ner bland blåbärsriset. Liggande på marken, omgiven av den vackra norrländska skogen, slöt jag mina ögon och somnade. Då passade min mamma på att plocka fram sina akvarellfärger och måla av mig. Hon arbetade snabbt, medveten om att jag kunde vakna precis när som helst. Mycket riktigt, halvvägs färdig så vaknade jag, och hon lade ner penslarna. Teckningen har sedan dess förblivit halvfärdig.

Idag hänger denna ofullständiga teckning på en central plats i min bostad här i Peking. Varje gång jag betraktar den fylls jag av en varm känsla – ett minne av en svunnen barndom. Mina slutna ögon är som en portal till en tidlös dimension i drömmarnas värld, och papprets vita tomrum lämnar utrymme för fantasi och reflektion.

Jag vill på något sätt fånga dessa möten mellan att vara och att inte vara, mellan rörelse och stillhet, mellan det synliga och det osynliga. Det är i dessa ögonblick jag finner inspiration och mening.

Det är i det mellanrummet jag försöker fånga essensen av det mänskliga. Den tomma ytan i min mammas målning är en påminnelse om att varje verk, varje människa, är ett pågående projekt – alltid under utveckling, alltid i rörelse. Det är det ofullständiga som gör oss hela.